1 Av David.Herre, gÄ till rÀtta med dem som gÄr till rÀtta med mig,strid mot dem som strider mot mig.
2 Tag sköld och rustning,och kom till min hjÀlp.
3 Drag fram spjutet och spÀrra vÀgenför mina förföljare.SÀg till min sjÀl:"Jag Àr din frÀlsning."
4 LÄt dem komma pÄ skam och blygas som stÄr efter mitt liv.LÄt dem tvingas tillbaka med skamsom tÀnker ut ont mot mig.
5 LÄt dem bli som agnar för vinden,lÄt Herrens Àngel driva bort dem.
6 LÄt deras vÀg bli mörk och hal,lÄt Herrens Àngel förfölja dem.
7 Ty utan orsak har de gömt sin nÀtgrop för att fÄnga mig,utan orsak har de grÀvt den för att ta mitt liv.
8 LÄt ödelÀggelse ovÀntat komma över dem,sÄ att de sjÀlva fÄngas i det nÀt de lagt utoch till sitt fördÀrv faller i sin egen grop.
9 Min sjÀl skall jubla i Herrenoch vara glad över hans frÀlsning.
10 Varje ben i min kropp skall sÀga:" Herre, vem Àr dig lik,du som rÀddar den betryckte frÄn hans överman,den betryckte och fattige frÄn den som plundrar honom?"
11 Falska vittnen trÀder fram,de frÄgar mig om sÄdant som jag inte vet.
12 De lönar mig med ont för gott,min sjÀl Àr övergiven.
13 Jag bar sorgdrÀkt nÀr de var sjuka,jag kuvade min sjÀl med fastaoch bad med nersÀnkt huvud.
14 Jag handlade som om det gÀllt min vÀn, min bror.Lik den som sörjer sin morgick jag sorgklÀdd och nerböjd.
15 Men de glÀder sig över mitt fall,de gaddar ihop sig,onda mÀnniskor gaddar ihop sig mot mig - jag vet ej varför.De hÄnar mig utan uppehÄll.
16 Bland gudlösa som hÄnar för en kaka bröd,gnisslar de tÀnder mot mig.
17 Herre, hur lÀnge skall du se pÄ?Befria min sjÀl frÄn deras ödelÀggelse,mitt dyrbara liv undan lejonen.
18 DÄ skall jag tacka dig i den stora församlingen,bland mycket folk skall jag prisa dig.
19 LÄt inte dem fÄ glÀdja sig över migsom utan orsak Àr mina fiender.LÄt inte dem fÄ blinka med ögonensom utan anledning hatar mig.
20 Ty det Àr inte frid de talar,svekets ord tÀnker de utmot de stilla i landet.
21 De spÀrrar upp munnen mot mig,de sÀger: "RÀtt Ät honom,nu ser vi det med egna ögon!"
22 Du, Herre, ser det, tig ej.Herre, var inte lÄngt ifrÄn mig.
23 Vakna, stÄ upp, skaffa mig rÀtt,tag dig an min sak, du min Gud och Herre.
24 Skaffa mig rÀtt efter din rÀttfÀrdighet, Herre, min Gud,lÄt dem inte fÄ glÀdjas över mig.
25 LÄt dem inte sÀga i sina hjÀrtan:"Det var rÀtt Ät honom, det gick som vi ville!"LÄt dem inte fÄ sÀga: "Vi har uppslukat honom."
26 LÄt alla komma pÄ skam och blygassom glÀds över min olycka.LÄt dem gÄ klÀdda i skam och blygsel,dessa som förhÀver sig över mig.
27 LÄt dem jubla och glÀdja sigsom unnar mig min rÀtt.LÄt dem alltid kunna sÀga:"Lovad vare Herren,som unnar sin tjÀnare frid!"
28 DÄ skall min tunga förkunna din rÀttfÀrdighet,ditt lov dagen lÄng.