1 En psalm av David. En bön.
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,tukta mig inte i din vredesglöd.
3 Ty dina pilar har trÀffat mig,din hand har drabbat mig.
4 Inget helt finns pÄ min kroppför din vredes skull,inget friskt finns i mina benför min synds skull.
5 Min syndaskuld gÄr mig över huvudet,den tynger mig som en tung börda.
6 Mina sÄr stinker och flyterför min dÄrskaps skull.
7 Jag gÄr krokig och mycket böjd,hela dagen gÄr jag sörjande.
8 Mina höfter Àr fulla av brand,inget helt finns pÄ min kropp.
9 Jag Àr maktlös och helt sönderslagen,jag klagar i mitt hjÀrtas oro.
10 Herre, du kÀnner all min lÀngtan,mina suckar Àr ej dolda för dig.
11 Mitt hjÀrta slÄr hÀftigt,min kraft har övergivit mig.Mina ögons ljus, ocksÄ det Àr borta.
12 Mina nÀra och kÀra hÄller sig borta frÄn min plÄga,mina nÀrmaste stannar pÄ avstÄnd.
13 De som stÄr efter mitt liv lÀgger ut snaror,de som söker min olycka talar om min undergÄng.Hela tiden tÀnker de pÄ svek.
14 Men jag Àr lik en döv som inte hör,lik en stum som inte öppnar sin mun.
15 Jag Àr lik en man som inte hör,som ej öppnar sin mun till svar.
16 Men jag vÀntar pÄ dig, Herre,du skall svara, Herre, min Gud.
17 Jag tÀnker: MÄ de inte fÄ glÀdjas över migeller förhÀva sig över mig nÀr min fot vacklar.
18 Ty jag Àr nÀra att falla,jag kÀnner alltid min smÀrta.
19 Jag bekÀnner min skuldoch sörjer över min synd.
20 Mina fiender lever och Àr mÀktiga,mÄnga Àr de som hatar mig utan orsak.
21 De som lönar gott med ont stÄr mig emotdÀrför att jag strÀvar efter det goda.
22 Ăverge mig inte, Herre,min Gud, var inte lĂ„ngt ifrĂ„n mig!Skynda till min hjĂ€lp,Herre, du min frĂ€lsning!