1 En psalm av Asaf.Gud, Herren Gud, har talat,han kallar pÄ jorden frÄn öster till vÀster.
2 FrÄn Sion, fullkomlig i skönhet,trÀder Gud fram i glans.
3 VÄr Gud kommer, han skall ej tiga.FörtÀrande eld gÄr framför honomoch kring honom stormar det vÄldsamt.
4 Han kallar pÄ himlen dÀr ovanoch pÄ jorden för att döma sitt folk:
5 "Församla till mig mina fromma,som sluter förbund med mig vid offer."
6 Himlarna förkunnar hans rÀttfÀrdighet,ty Gud Àr den som dömer. Sela.
7 "Hör, mitt folk, jag vill tala,Israel, jag vill vittna mot dig:Jag Àr Gud, din Gud.
8 Det Àr inte för dina slaktofferjag vill gÄ till rÀtta med dig,dina brÀnnoffer har jag alltid inför mig.
9 Jag vill inte ta tjurar ur ditt huseller bockar ur dina fÄllor,
10 ty alla skogens djur Àr mina,boskapen pÄ de tusen bergen.
11 Jag kÀnner alla fÄglar pÄ bergen,allt som rör sig pÄ marken Àr mitt.
12 Om jag hungrade skulle jag inte sÀga det till dig,ty hela jorden Àr min med allt den rymmer.
13 Skulle jag Àta tjurars kötteller dricka bockars blod?
14 Nej, offra lovets offer Ät Gudoch infria dina löften till den Högste.
15 Ropa till mig pÄ nödens dag,sÄ skall jag rÀdda dig, och du skall Àra mig."
16 Men till den ogudaktige sÀger Gud:"Hur kan du tala om mina stadgaroch ta mitt förbund pÄ din tunga,
17 du som hatar tillrÀttavisningoch kastar mina ord bakom dig?
18 Om du ser en tjuv hÄller du med honom,och med Àktenskapsbrytare ger du dig i lag.
19 Du sprider ondska med din munoch vÀver samman svek med din tunga.
20 Du sitter och förtalar din bror,du hÄnar din mors son.
21 SÄdant gör du och jag tiger.DÄ tror du att jag Àr som du.Men jag skall straffa digoch lÄta dina ögon se det.
22 LÀgg mÀrke till detta,ni som glömmer Gud,sÄ att jag inte sliter er i stycken utan rÀddning:
23 Den som offrar lovets offer Àrar mig.Den som ger akt pÄ vÀgen,skall jag lÄta se Guds frÀlsning."