Salmos 55

1 För sÄngmÀstaren, med strÀnginstrument, en sÄng av David.

2 Lyssna, Gud, till min bön,dölj dig inte nÀr jag ber om nÄd.

3 Hör pÄ mig och svara mig!I mitt bekymmer Àr jag utan rooch mÄste klaga,

4 nÀr fienden ropar,nÀr den ogudaktige skriar.Ty de vÀltrar ondska över mig,i sin vrede förföljer de mig.

5 Mitt hjÀrta Àngslas i mitt bröst,dödens fasor faller över mig.

6 Fruktan och bÀvan drabbar mig,förfÀran lamslÄr mig.

7 Jag tÀnkte: Om jag ÀndÄ hade vingar som duvan!DÄ skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.

8 LÄngt bort skulle jag fly,jag skulle bosÀtta mig i öknen. Sela.

9 Jag skulle skynda mig att söka skyddundan stormvind och ovÀder.

10 Förvirra dem, Herre,gör deras tungor oense,ty vÄld och strid ser jag i staden.

11 Dag och natt gÄr de omkring den,uppe pÄ dess murar.Ondska och olycka rÄder dÀrinne.

12 Den Àr full av fördÀrv,förtryck och svek viker ej frÄn dess torg.

13 Det Àr inte en fiende som hÄnar mig,det kunde jag stÄ ut med.Det Àr inte min ovÀn som förhÀver sig mot mig,för honom kunde jag gömma mig.

14 Men det Àr du, min jÀmlike,min vÀn och förtrogne -

15 vi som levde i ljuvlig förtrolighet,vi som gick till Guds hus i högtidsskaran.

16 LÄt döden komma över dem,lÄt dem fara levande ner i dödsriket,ty ondska rÄder i deras boning,i deras hjÀrta.

17 Men jag ropar till Gud,och Herren skall frÀlsa mig.

18 Afton, morgon och middagvill jag sucka och klaga,och han skall höra min röst.

19 Han friköper min sjÀl och ger den fridsÄ att de inte kan komma mig nÀra,ty de Àr mÄnga som stÄr mig emot.

20 Gud skall höra mig och förödmjuka dem,han som sitter pÄ sin tron sedan urminnes tid. Sela.Ty de Àndrar sig inte,de fruktar inte Gud.

21 Den mannen bÀr hand pÄ sina vÀnner,han bryter sitt förbund.

22 Orden i hans mun Àr halare Àn smör,men stridslust fyller hans hjÀrta.Hans ord Àr lenare Àn olja,ÀndÄ Àr de dragna svÀrd.

23 Kasta din börda pÄ Herren,han skall uppehÄlla dig.Aldrig skall han lÄta den rÀttfÀrdige vackla.Du Gud skall störta dem neri fördÀrvets grop.De blodtörstiga och falskaskall inte nÄ sin halva Älder.Men jag förtröstar pÄ dig.