1 För sÄngmÀstaren, "FördÀrva inte", en sÄng av David, nÀr Saul sÀnde mÀn för att bevaka huset och döda honom.
2 RÀdda mig, min Gud, frÄn mina fiender,beskydda mig för mina motstÄndare.
3 RÀdda mig frÄn ogÀrningsmÀnnen,frÀls mig frÄn blodtörstiga mÀn.
4 De ligger i försÄt för mig,mÀktiga mÀn gaddar ihop sig mot mig,utan att jag gjort nÄgon övertrÀdelse eller synd, Herre.
5 Utan att jag begÄtt nÄgon missgÀrning,rusar de fram och gör sig redo.Vakna, kom till mig och se!
6 Herre Gud Sebaot, Israels Gud,vakna upp och stÀll alla folk till svars,skona ingen som handlar trolöst! Sela.
7 Var afton kommer de tillbaka,de tjuter som hundaroch stryker omkring i staden.
8 Se vad deras munnar spyr ut,svÀrd Àr pÄ deras lÀppar,de tÀnker: "Vem hör oss?"
9 Men du, Herre, ler Ă„t dem,du bespottar alla hednafolk.
10 Min styrka, till dig vill jag hÄlla mig,ty du, Gud, Àr min borg.
11 Min Gud kommer mig till mötes med sin nÄd,Gud lÄter mig se mina förföljares fall.
12 DrÀp dem inte, sÄ att mitt folk inte glömmer det.LÄt dem irra omkring genom din kraft,störta ner dem, Herre, du vÄr sköld!
13 Vart ord pÄ deras lÀpparÀr en synd i deras mun.LÄt dem fÄngas i sitt högmodgenom den förbannelse och lögn som de talar.
14 Förgör dem i vrede,förgör dem, sÄ att de ej mer finns till!LÄt dem veta att det Àr Gud som hÀrskar i Jakob,ja, till jordens yttersta Àndar. Sela.
15 Var afton kommer de tillbaka,de tjuter som hundaroch stryker omkring i staden.
16 De strövar omkring efter födaoch gnyr om de inte blir mÀtta.
17 Men jag vill sjunga om din maktoch jubla var morgon över din nÄd.Ty du Àr en borg för mig,en tillflykt nÀr jag Àr i nöd.Min styrka, dig vill jag lovsjunga,ty du, Gud, Àr min borg, min nÄds Gud.