1 För sÄngmÀstaren, efter "Vittnesbördets lilja", en sÄng till lÀrdom.
2 Av David, nÀr han var i strid med Aram-Naharajim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edomiterna i Saltdalen, tolvtusen man.
3 Gud, du har förkastat och skingrat oss,du har varit vred, upprÀtta oss igen.
4 Du har kommit jorden att bÀva och rÀmna.Hela nu dess sprickor, ty den vacklar.
5 Du har lÄtit ditt folk uppleva hÄrda ting,du har givit oss vin att dricka, sÄ att vi raglar.
6 Men Ät dem som fruktar dig gav du ett baneratt hÄlla upp för sanningens skull Sela.
7 För att dina Àlskade skall rÀddas,frÀls oss med din högra hand och bönhör oss.
8 Gud har talat i sin helgedom:"Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikemoch mÀta upp Suckots dal.
9 Gilead Àr mitt, mitt Àr Manasse,Efraim Àr mitt huvuds vÀrn,Juda min hÀrskarstav.
10 Moab Àr mitt tvÀttfat,pÄ Edom kastar jag min sko. Bryt ut i jubel över mig, du filisteernas land!"
11 Vem skall föra mig till den fasta staden,vem leder mig till Edom?
12 Har inte du, Gud, förkastat oss,sÄ att du ej mer drar ut med vÄra hÀrar?Ge oss hjÀlp mot ovÀnnen,mÀnniskors hjÀlp Àr utan vÀrde.Med Gud kan vi göra mÀktiga ting,han skall trampa ner vÄra fiender.