1 För sÄngmÀstaren, till Jedutun, en psalm av David.
2 Endast hos Gud söker min sjÀl sin ro,frÄn honom kommer min frÀlsning.
3 Endast han Àr min klippa och min frÀlsning,min borg, jag skall inte vackla.
4 Hur lÀnge vill ni rasa mot denne man,tillsammans slÄ ner honomsom om han vore en lutande vÀgg,en nerbruten mur?
5 De rÄdslÄr om att störta honom ner frÄn hans höjd.De Àlskar lögn,med munnen vÀlsignar de,men i sitt innersta förbannar de. Sela.
6 Endast i Gud har du din ro, min sjÀl,ty frÄn honom kommer mitt hopp.
7 Endast han Àr min klippa och min frÀlsning,min borg, jag skall inte vackla.
8 Hos Gud Àr min frÀlsning och min Àra,min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
9 Förtrösta alltid pÄ honom, du folk,utgjut era hjÀrtan för honom.Gud Àr vÄr tillflykt. Sela.
10 MÀnniskobarn Àr bara en vindpust,myndiga herrar fulla av lögn.I vÄgskÄlen Àr de för lÀtta,tillsammans vÀger de mindre Àn luft.
11 Lita inte pÄ vÄldsÀtt inte ert hopp till stulet gods.FÀst inte hjÀrtat vid rikedom,Àven om den vÀxer.
12 En gÄng har Gud sagt det,tvÄ gÄnger har jag hört det:Hos Gud Àr makten,och hos dig, Herre, Àr nÄd.Du lönar var och en efter hans gÀrningar.