1 För sÄngmÀstaren, en psalm av David, en sÄng.
2 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion,till dig fÄr man infria löften.
3 Du som hör bön,till dig kommer alla mÀnniskor.
4 Syndiga gÀrningar Àr mig övermÀktiga,du Àr den som sonar vÄra övertrÀdelser.
5 Salig Àr den som du utvÀljeroch lÄter komma dig nÀra,han fÄr bo i dina gÄrdar.LÄt oss bli mÀttade av det goda i ditt hus,det heliga i ditt tempel.
6 Du bönhör oss i rÀttfÀrdighetmed gÀrningar som vÀcker förundran,du, vÄr frÀlsnings Gud,som Àr en tillflykt för alla jordens Àndaroch för havet i fjÀrran.
7 Du gör bergen fasta genom din kraft,du Àr rustad med makt.
8 Du stillar havens brus,deras böljors brus och folkens larm.
9 De som bor vid jordens ÀndarhÀpnar för dina tecken,österland och vÀsterland uppfyller du med jubel.
10 Du tar dig an jorden och vattnar den,du gör den mycket rik.Guds kÀlla har vatten till fyllest.Du skaffar sÀd Ät mÀnniskorna,nÀr du sÄ bereder jorden.
11 Dess fÄror vattnar duoch jÀmnar det som Àr upplöjt.Med regnskurar mjukar du upp jordenoch vÀlsignar det som vÀxer pÄ den.
12 Du kröner Äret med ditt goda,dina fotspÄr dryper av fetma.
13 Betesmarkerna i öknen dryper,höjderna klĂ€r sig i glĂ€dje.Ăngarna Ă€r fulla av hjordar,dalarna Ă€r tĂ€ckta med sĂ€d.Man höjer jubelrop och sjunger.