1 För sÄngmÀstaren. En psalm, en sÄng av David.
2 Gud stÄr upp, hans fiender skingras,de som hatar honom flyr för hans ansikte.
3 Som rök drivs bort, fördrivs de av dig,som vaxet smÀlter av eld,förgÄs de ogudaktiga inför Gud.
4 Men de rÀttfÀrdiga Àr glada,de fröjdar sig inför Gud och jublar av glÀdje.
5 Sjung till Guds Àra, prisa hans namn!Bered vÀg för honom som drar fram genom öknarna.Hans namn Àr Herren, glÀd er inför honom.
6 Gud i sin heliga boningÀr de faderlösas faderoch Ànkors försvarare,
7 en Gud som ger de ensamma ett hemoch de fÄngna frihet och lycka.Men de upproriska mÄste bo i en öken.
8 Gud, nÀr du drog ut i spetsen för ditt folk,nÀr du gick fram i ödemarken, sela,
9 dÄ bÀvade jorden,dÄ strömmade regn ner frÄn himlen inför Gud,sjÀlva Sinai bÀvade inför Gud, Israels Gud.
10 Ett nÄderikt regn lÀt du falla, Gud,nÀr din egendom var uttorkad, gav du den nytt liv.
11 Din skara fick bo dÀr.I din godhet, Gud,sörjde du för de betryckta.
12 Herren lÄter sitt ord förkunnas,stor Àr skaran av kvinnor som kommer med glÀdjebudet:
13 "HÀrskarornas kungar flyr, de flyr,husmodern dÀr hemma fÄr dela bytet.
14 Vill ni dÄ ligga stilla inom era inhÀgnader?Duvans vingar Àr tÀckta med silveroch hennes fjÀdrar med skimrande guld.
15 NÀr den AllsmÀktige skingrade kungarna i landet,föll snö pÄ Salmon."
16 Basans berg Àr Guds berg,ett berg med höga toppar Àr Basans berg.
17 Varför, ni höga berg, ser ni ner pÄ det bergsom Gud har utvalt till sin boning?Herren skall bo dÀr för alltid.
18 Guds vagnar rÀknas i tiotusental, tusen och Äter tusen.Herren Àr bland dem i helighet som pÄ Sinai.
19 Du steg upp i höjden, du tog fÄngar,du fick gÄvor bland mÀnniskorna,ja, till och med upproriska mÀnniskor,för att du, Herre, vÄr Gud, skulle bo dÀr.
20 Lovad vare Herren!Dag efter dag bÀr han oss,Gud Àr vÄr frÀlsning. Sela.
21 Gud Àr för oss en Gud som frÀlsar,hos Herren Herren finns rÀddning frÄn döden.
22 Ja, Gud krossar sina fienders huvuden,den hÄriga hjÀssan pÄ den som framhÀrdar i synd.
23 Herren sÀger:"FrÄn Basan skall jag hÀmta dem,jag skall hÀmta upp dem frÄn havets djup.
24 DÄ kan du tvÀtta din fot i blodoch dina hundars tunga kan fÄ sin del av fienderna."
25 Man ser, o Gud, ditt högtidstÄg,min Guds och konungs tÄg inne i helgedomen.
26 FrÀmst gÄr sÄngare, harpospelare följer eftermitt ibland jungfrur som slÄr pÄ pukor.
27 Lova Gud i församlingarna,lova Herren, ni frÄn Israels kÀlla.
28 DÀr gÄr Benjamin, den yngste, han anför dem.DÀr gÄr skaran av Juda furstar,Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29 Din Gud har bestÀmt din styrka.StÀrk, Gud, vad du har gjort för oss.
30 FrÄn ditt tempel i Jerusalemskall kungar bÀra fram gÄvor till dig.
31 Straffa odjuret i vassen,tjurarnas hop och deras kalvar.Ădmjukt skall folken hylla dig med silverstycken.Han skingrar de folk som vill ha krig.
32 MÀktiga mÀn skall komma frÄn Egypten,Nubien skall skyndsamt rÀcka ut sina hÀnder till Gud.
33 Ni riken pÄ jorden, sjung till Guds Àra,lovprisa Herren, sela,
34 honom som far fram pÄ urtidshimlarnas himmel.Se, han lÄter sin röst höras, en mÀktig röst.
35 Ge Gud makten,hans majestÀt Àr över Israel,hans makt Àr i skyarna.FruktansvÀrd Àr du, Gud, i din helgedom.Israels Gud ger makt och styrka Ät sitt folk.Lovad vare Gud!