1 För sÄngmÀstaren, efter "Liljor", av David.
2 FrÀls mig, Gud,ty vattnen kommer mig inpÄ livet.
3 Jag har sjunkit ner i djup dy och saknar fotfÀste,jag har kommit ut pÄ djupt vatten,och vÄgorna slÄr över mig.
4 Jag har ropat mig trött, min strupe Àr hes.Min blick blir matt i min vÀntan pÄ Gud.
5 De som hatar mig utan anledningÀr fler Àn hÄren pÄ mitt huvud.MÄnga Àr de som vill förgöra mig,de som Àr mina fiender utan orsak.Vad jag inte har stulit,mÄste jag ersÀtta.
6 Gud, du kÀnner min dÄrskap,och min syndaskuld Àr uppenbar för dig.
7 O Herre, Herre Sebaot, lÄt ej dem som vÀntar pÄ digkomma pÄ skam för min skull.Du, Israels Gud, lÄt inte dem som söker digdrabbas av vanÀra för min skull.
8 Ty för din skull utsÀtts jag för hÄn,blygsel tÀcker mitt ansikte.
9 FrÀmmande har jag blivit för mina bröder,en frÀmling för min moders barn.
10 Ty brinnande iver för ditt hus har förtÀrt mig,dina smÀdares smÀdelser har fallit över mig.
11 Jag grÀt och fastade,men det drog vanÀra över mig.
12 Jag klÀdde mig i sÀcktyg,men jag blev ett ordsprÄk för dem.
13 De som sitter i porten pratar om mig,i dryckeslag gör de visor om mig.
14 Men jag ber till dig, Herre, i nÄdens tid.Svara mig, Gud, i din stora godhet,i din frÀlsande trofasthet.
15 RÀdda mig upp ur dyn,sÄ att jag inte sjunker ner.RÀdda mig frÄn dem som hatar migoch frÄn de djupa vattnen.
16 LÄt inte vattenmassorna drÀnka migeller djupet uppsluka mig,lÄt inte brunnen tillsluta sitt gap över mig.
17 Svara mig, Herre, ty din nÄd Àr god,vÀnd dig till mig i din stora barmhÀrtighet.
18 Dölj inte ditt ansikte för din tjÀnare,ty jag Àr i nöd.Skynda att svara mig!
19 Kom till min sjÀl och Äterlös den,friköp mig frÄn mina fiender.
20 Du kÀnner det hÄn,den skam och vanÀra jag mÄste utstÄ.Du ser alla mina ovÀnner.
21 Förakt har krossat mitt hjÀrta,sÄ att jag Àr sjuk.Jag vÀntade pÄ medlidande, men fann inget,pÄ tröstare, men ingen kom.
22 De gav mig galla att Àtaoch Àttika att dricka i min törst.
23 LÄt deras bord framför dem bli en snaraoch en fÀlla för de sÀkra.
24 LÄt deras ögon bli förmörkade sÄ att de ej ser,lÄt deras höfter stÀndigt vackla.
25 Utgjut din vrede över dem,lÄt din vredesglöd hinna upp dem.
26 LÄt deras gÄrd bli öde,lÄt ingen bo i deras hyddor.
27 Ty de förföljer den som du har slagitoch ordar om hur de plÄgas som du har sÄrat.
28 LÀgg skuld till deras skuld,lÄt dem inte fÄ del av din rÀttfÀrdighet.
29 LÄt dem utplÄnas ur de levandes bok,lÄt dem inte bli uppskrivna bland de rÀttfÀrdiga.
30 Men jag Àr betryckt och plÄgad,Gud, lÄt din frÀlsning skydda mig!
31 Jag vill prisa Guds namn med sÄngoch upphöja honom med tacksÀgelse.
32 Det skall behaga Herren mer Àn nÄgon tjureller nÄgot offerdjur med horn och klövar.
33 NÀr de ödmjuka ser det skall de glÀdja sig.Ni som söker Gud, era hjÀrtan skall leva!
34 Ty Herren lyssnar till de fattiga,han föraktar inte sina fÄngna.
35 Himmel och jord skall prisa honom,havet och allt som rör sig dÀr.
36 Ty Gud skall frÀlsa Sion,han skall bygga upp Juda stÀder.De skall bo dÀr och ta Sion i besittning.Hans tjÀnares barn skall fÄ det till arv,de som Àlskar hans namn skall bo dÀr.