1 En sÄng av Asaf.Gud, varför har du förkastat oss för alltid?Varför ryker din vrede mot fÄren i din hjord?
2 TÀnk pÄ din menighetsom du förvÀrvade för lÀnge sedan,som du Äterlöste till att vara din arvedel.TÀnk pÄ Sions berg, dÀr du har din boning.
3 VÀnd dina steg till den plats dÀr evig förödelse rÄder.Allt i helgedomen har fienden förstört.
4 Dina fiender har skrÀnat pÄ den plats dÀr du möter oss,de har satt upp sina egna tecken som rÀtta tecken.
5 Det var en syn som nÀr man höjer yxor i en tÀt skog.
6 Alla snidade verk har de förstörtmed yxa och bila.
7 De har satt eld pÄ din helgedom,Ànda till grunden har de orenat ditt namns boning.
8 De har sagt i sina hjÀrtan: "Vi skall kuva dem fullstÀndigt!"Alla Guds heliga platser har de brÀnt ner i landet.
9 VÄra tecken ser vi inte,ingen profet finns kvaroch ingen av oss vet hur lÀnge det varar.
10 Hur lÀnge, Gud, skall fienden smÀdaoch stÀndigt förakta ditt namn?
11 Varför hÄller du tillbaka din hand,din högra hand?Drag fram den ur din barm och förgör dem!
12 Gud, sedan urminnes tid Àr du min konung,du som utför frÀlsningsverk pÄ jorden.
13 Det var du som delade havet genom din makt,du krossade drakarnas huvuden pÄ vattnet.
14 Det var du som bröt sönder Leviatans huvudenoch gav honom till mat Ät öknens skaror.
15 Det var du som lÀt kÀlla och bÀck bryta fram,det var du som lÀt starka strömmar torka ut.
16 Din Àr dagen, din Àr ocksÄ natten,det Àr du som har skapat ljuset och solen.
17 Det Àr du som har faststÀllt jordens alla grÀnser.Sommar och vinter har du skapat.
18 Herre, tÀnk pÄ hur fienden smÀdar,hur ett dÄraktigt folk föraktar ditt namn.
19 LÀmna ej Ät vilddjuren din turturduvas sjÀl,glöm inte för alltid dina betrycktas liv!
20 TÀnk pÄ förbundet,ty i landets mörka vrÄr finns fullt av vÄldsnÀsten.
21 LÄt inte den förtryckte vika tillbaka med skam,lÄt den fattige och behövande prisa ditt namn.
22 StÄ upp, Gud, och för din talan!TÀnk pÄ hur du hela tiden hÄnas av dÄren.
23 Glöm inte bort dina ovÀnners rop,larmet som stÀndigt hörs frÄn dina motstÄndare.