1 För sÄngmÀstaren, till Jedutun, en psalm av Asaf.
2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa,jag vill höja min röst till Gud,och han lyssnar till mig.
3 PÄ nödens dag söker jag Herren,om natten Àr min hand utrÀckt och blir ej trött.Min sjÀl vill inte lÄta sig tröstas.
4 Jag tÀnker pÄ Gud och klagar,jag grubblar ty min ande tynar bort. Sela.
5 Mina ögonlock hÄller du öppna,jag Àr full av oro och kan inte tala.
6 Jag tÀnker pÄ tider som varit,pÄ Är som för lÀnge sedan flytt.
7 Om natten minns jag min sÄng.Jag grubblar i mitt hjÀrta,min ande tÀnker efter.
8 Skall dÄ Herren förkasta för evigtoch aldrig mer visa nÄd?
9 Ăr det slut med hans godhet för alltid,har hans ord blivit till intet för alla tider?
10 Har Gud glömt att vara nÄdig,eller har han i vredestÀngt inne sin barmhÀrtighet? Sela.
11 Jag svarar: Detta Àr min plÄga,att den Högstes högra hand inte Àr som förr.
12 Jag vill minnas Herrens gÀrningar,jag vill minnas dina forna under.
13 Jag vill begrunda alla dina gÀrningaroch tÀnka pÄ det du har gjort.
14 Gud, i helighet gÄr din vÀg.Vilken gud Àr sÄ stor som Gud?
15 Du Àr den Gud som gör under,du har uppenbarat din makt bland folken.
16 Med din arm har du Äterlöst ditt folk,Jakobs och Josefs barn. Sela.
17 Vattnen sÄg dig, Gud,vattnen sÄg dig och bÀvade,sjÀlva djupen darrade.
18 Molnen göt ut strömmar av vatten,skyarna lÀt höra sin röst,och dina pilar for omkring.
19 Din Äska ljöd i virvelstormen,blixtar lyste upp vÀrlden,jorden darrade och bÀvade.
20 Genom havet gick din vÀg,din stig genom stora vatten,och dina fotspÄr fann man inte.SÄ förde du ditt folk som en hjordgenom Moses och Arons hand.