1 En sÄng av Asaf.Lyssna, mitt folk, till min undervisning,vÀnd era öron till min muns ord.
2 Jag vill öppna min mun till lÀrorikt tal,uppenbara hemligheter frÄn gÄngen tid.
3 Vad vi har hört och kÀnner till,vad vÄra fÀder har berÀttat för oss,
4 det vill vi inte dölja för deras barn.För ett kommande slÀkte vill vi förkunna Herrens lov,hans makt och de under han har gjort.
5 Han upprÀttade ett vittnesbörd i Jakob,sin undervisning gav han i Israel.Han faststÀllde den för vÄra fÀder,och de skulle kungöra den för sina barn.
6 SÄ skulle det bli kÀnt för ett kommande slÀkte,för barn som en gÄng skulle födas,och de skulle berÀtta det för sina barn.
7 De skulle dÄ hoppas pÄ Gudoch inte glömma hans verkutan följa hans bud.
8 De skulle inte bli som sina fÀder,ett motstrÀvigt och upproriskt slÀkte,vars hjÀrta var opÄlitligtoch vars ande var trolös mot Gud.
9 Efraims söner, vÀlbevÀpnade bÄgskyttar,vÀnde om pÄ stridens dag.
10 De höll inte Guds förbundoch ville inte följa hans lag.
11 De glömde hans gÀrningar,de under han lÄtit dem se.
12 Inför deras fÀder hade han gjort under,i Egyptens land, pÄ Soans mark.
13 Han delade havet och lÀt dem gÄ igenom det,han lÀt vattnet stÄ som en mur.
14 Han ledde dem om dagen med molnskynoch hela natten med eldens sken.
15 Han klöv klippor i öknenoch gav dem rikligt med vatten att dricka,som ur vÀldiga hav.
16 Rinnande bÀckar lÀt han bryta fram ur klippan,vatten lÀt han flyta ner som strömmar.
17 Men de fortsatte att synda mot honomde var upproriska mot den Högste i öknen.
18 De frestade Gud i sina hjÀrtannÀr de begÀrde mat för sin lystnad.
19 De talade mot Gud och sade:"Kan vÀl Gud duka ett bord i öknen?
20 Se, han slog pÄ klippan,sÄ att vatten flödade och bÀckar strömmade fram,men kan han ocksÄ ge brödeller skaffa kött Ät sitt folk?"
21 NÀr Herren hörde det blev han vred,eld upptÀndes i Jakob,vrede kom över Israel,
22 eftersom de inte trodde pÄ Gudoch inte förtröstade pÄ hans frÀlsning.
23 Han gav befallning Ät skyarna i höjdenoch öppnade himlens dörrar.
24 Han lÀt manna regna över dem till föda,sÀd frÄn himlen gav han dem.
25 Ănglabröd fick mĂ€nniskor Ă€ta,han gav dem all den mat de behövde.
26 Han lÀt östanvinden fara ut frÄn himlen,genom sin makt bjöd han sunnanvinden komma.
27 Han lÀt kött regna över dem som stoft,bevingade fÄglar som havets sand.
28 Han lÀt det falla ner i sitt lÀger,runt omkring sin boning.
29 DÄ Ät de och blev övermÀtta,han lÀt dem fÄ vad de begÀrde.
30 Men innan de hade stillat sitt begÀr,medan maten Ànnu var i deras mun,
31 kom Guds vrede över dem.Han sÀnde död bland de tappraste,Israels utvalda mÀn slog han ner.
32 ĂndĂ„ fortsatte de att synda,de trodde inte pĂ„ hans under.
33 DÄ lÀt han deras dagar försvinna i tomhetoch deras Är i plötslig undergÄng.
34 NÀr han drÀpte,frÄgade de efter honom.De vÀnde om och sökte Gud.
35 De tÀnkte pÄ att Gud var deras klippa,att Gud, den Högste, var deras Äterlösare.
36 De försökte bedra honom med sina ord,de ljög för honom med sin tunga.
37 Deras hjÀrtan var inte uppriktiga mot honom,de var ej trogna mot hans förbund.
38 Men han Àr barmhÀrtigoch förlÄter missgÀrning,han vill inte förgöra.MÄnga gÄnger höll han tillbaka sin vredeoch lÀt inte hela sin vredesglöd bryta fram.
39 Han tÀnkte pÄ att de var kött,en vindpust som far bort och ej kommer Äter.
40 Hur ofta var de inte upproriska mot honom i öknenoch bedrövade honom i ödemarken!
41 De frestade Gud gÄng pÄ gÄngoch krÀnkte Israels Helige.
42 De kom inte ihÄg vad hans hand hade utrÀttat,pÄ den tid dÄ han befriade dem frÄn fienden,
43 dÄ han gjorde sina tecken i Egyptenoch sina under pÄ Soans mark.
44 DÀr förvandlade han deras strömmar till blod,sÄ att de inte kunde dricka ur bÀckarna.
45 Han sÀnde flugsvÀrmar som Ät democh paddor som förstörde.
46 Han gav deras gröda Ät larveroch deras arbetes frukt Ät grÀshoppor.
47 Han slog deras vinstockar med hageloch deras fikontrÀd med hagelstenar.
48 Han utlÀmnade deras nötboskap Ät hageloch deras fÄrhjordar Ät blixten.
49 Han sÀnde över dem sin vredesglöd,harm, vrede och nöd,en skara av olycksÀnglar.
50 Han gav fritt utlopp Ät sin vrede,han skonade inte deras sjÀl frÄn dödenutan prisgav deras liv Ät pesten.
51 Han slog allt förstfött i Egypten,kraftens förstling i Hams hyddor.
52 Han lÀt sitt folk bryta upp som en fÄrhjordoch förde dem som en boskapshjord genom öknen.
53 Han ledde dem tryggt, sÄ att de inte behövde frukta,och havet övertÀckte deras fiender.
54 Han lÀt dem komma till sitt heliga land,till det berg som hans högra hand hade erövrat.
55 Han jagade bort hednafolken för democh gav dem deras land som arvedel.Han lÀt Israels stammar bo i deras hyddor.
56 Men de var upproriska och frestade Gud, den Högste,de tog inte vara pÄ hans vittnesbörd.
57 De vek trolöst tillbaka, de liksom deras fÀder,de vÀnde om likt en bÄge som sviktar.
58 De vÀckte hans vrede med sina offerhöjderoch krÀnkte honom genom sina avgudabilder.
59 Gud hörde det och blev vred,han förkastade Israel med all kraft.
60 Han övergav sin boning i Silo,det tÀlt han slagit upp bland mÀnniskorna.
61 Han gav sin makt i fÄngenskapoch sin Àra i fiendehand.
62 Sitt folk utlÀmnade han Ät svÀrdet,han blev vred pÄ sin arvedel.
63 Deras unga mÀn förtÀrdes av eld,deras unga kvinnor blev utan brudsÄng.
64 Deras prÀster föll för svÀrd,deras Ànkor kunde inte hÄlla dödsklagan.
65 DÄ vaknade Herren som ur en sömn,lik en hjÀlte som legat bedövad av vin.
66 Han slog tillbaka sina fiender,evig skam lÀt han komma över dem.
67 Han förkastade Josefs hyddoroch utvalde inte Efraims stam.
68 Men han utvalde Juda stam,Sions berg, som han Àlskade.
69 Han byggde sin helgedom hög som himlen,som jorden grundlade han den för evigt.
70 Han utvalde sin tjÀnare Davidoch tog honom frÄn fÄrhjordens fÄllor.
71 FrÄn fÄren hÀmtade han honomoch satte honom till herde för Jakob, sitt folk,för Israel, sin arvedel.
72 Han var deras herde med uppriktigt hjÀrtaoch ledde dem med förstÄndig hand.