1 En sång, en psalm av Koras söner. För sångmästaren, till Mahalat-leannót. En sång av esraiten Heman.
2 Herre, min frälsnings Gud,dag och natt ropar jag till dig.
3 Låt min bön komma inför ditt ansikte,vänd ditt öra till mitt rop!
4 Ty min själ är mättad med lidanden,mitt liv har kommit nära dödsriket.
5 Jag räknas bland dem som far ner i hålan, jag är som en man utan livskraft.
6 Jag är övergiven bland de döda,lik de slagna som ligger i graven,dem som du inte längre tänker på,och som inte mer är i dina händer.
7 Du har sänkt mig längst ner i hålan, ner i mörkret, ner i djupet.
8 Din vrede ligger tung på mig,alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.
9 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig,du har gjort mig förhatlig för dem,jag ligger fången och kan ej komma ut.
10 Mitt öga förtärs av lidande.Herre, jag ropar dagligen till dig,jag sträcker mina händer mot dig.
11 Gör du under för de döda,kan skuggorna stiga upp och tacka dig? Sela.
12 Förkunnar man i graven din nåd,i avgrunden din trofasthet?
13 Känner man i mörkret dina under,din rättfärdighet i glömskans land?
14 Men jag ropar till dig, Herre,om morgonen kommer min bön till dig.
15 Varför förkastar du, Herre, min själ,varför gömmer du ditt ansikte för mig?
16 Betryckt är jag och döendeallt ifrån min ungdom.Jag måste bära förskräckelser från dig,jag är nära att förtvivla.
17 Din vredes lågor går över mig,dina fasor förgör mig.
18 Hela dagen omger de mig som vatten,alla omringar de mig.Mina nära och kära har du drivit långt bort ifrån mig,i mina förtrognas ställe har jag mörker.