1 För sÄngmÀstaren, till mutlabbén. En psalm av David.
2 Jag vill tacka Herren av hela mitt hjÀrta,jag vill förkunna alla dina under.
3 Jag vill vara glad och jubla i dig,jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
4 Ty mina fiender viker tillbaka,de faller och gÄr under inför ditt ansikte.
5 Du har hÀvdat min rÀtt och fört min talan,du sitter pÄ din tron som en rÀttfÀrdig domare.
6 Du har straffat hednafolkoch förgjort ogudaktiga,deras namn har du utplÄnat för evigt.
7 Fienderna Àr borta, utrotade för alltid.Deras stÀder har du omstörtat,minnet av dem har du utplÄnat.
8 Herren regerar i evighet,sin tron har han gjort till ett domarsÀte.
9 Han skall döma vÀrlden med rÀttfÀrdighet,skipa rÀtt bland folken med rÀttvisa.
10 Herren Àr en borg för den förtryckte,en borg i nödens tider.
11 De som kÀnner ditt namn förtröstar pÄ dig,ty du överger inte dem som söker dig, Herre.
12 Lovsjung Herren som bor i Sion,förkunna hans gÀrningar bland folken.
13 Ty han som hÀmnas blodsutgjutelser kommer ihÄg dem,han glömmer ej de betrycktas klagorop.
14 Var mig nÄdig, Herre.Se hur jag plÄgas av dem som hatar mig,du som lyfter mig upp frÄn dödens portar,
15 för att jag skall förkunna allt ditt lovoch i dottern Sions portar jubla över din frÀlsning.
16 Hednafolk har sjunkit neri den grav de grÀvde,i det nÀt de lade ut har deras fot blivit fÄngad.
17 Herren har gjort sig kÀnd,han har hÄllit dom.Den ogudaktige blir snÀrjd i sina egna gÀrningar.Higgajón. Sela.
18 De ogudaktiga skall vika tillbaka ner i dödsriket,alla hednafolk som glömmer Gud.
19 Men den fattige skall inte bli glömd för alltid,de betrycktas hopp skall ej bli om intet för evigt.
20 StÄ upp, Herre, lÄt inte mÀnniskor fÄ makten,lÄt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.LÄt fruktan komma över dem, Herre,lÄt hednafolken förstÄ att de endast Àr mÀnniskor. Sela.