1 Du hÀmndens Gud, Herre,du hÀmndens Gud, trÀd fram i glans!
2 Res dig, du jordens domare,vedergÀll de högmodiga vad de har gjort!
3 Hur lÀnge skall de ogudaktiga, Herre,hur lÀnge skall de ogudaktiga triumfera?
4 Deras mun flödar över av frÀckt tal,Alla ogÀrningsmÀn förhÀver sig.
5 Ditt folk, Herre, krossar de,din arvedel förtrycker de,
6 Ànkor och frÀmlingar drÀper de,faderlösa mördar de.
7 De sÀger: " Herren ser det inte,Jakobs Gud mÀrker det inte."
8 Besinna er, ni oförnuftiga bland folket,ni dÄrar, nÀr skall ni fÄ förstÄnd?
9 Han som har planterat örat, skulle han inte höra?Han som har gjort ögat, skulle han inte se?
10 Han som tuktar folken, skulle han inte straffa,han som lÀr mÀnniskorna förstÄnd?
11 Herren kÀnner mÀnniskornas tankar,han vet att de Àr tomhet.
12 Salig Àr den man som du, Herre, tillrÀttavisaroch undervisar frÄn din lag
13 för att ge honom ro i onda dagar,till dess att de ogudaktigas grav har blivit grÀvd.
14 Ty Herren förskjuter inte sitt folk,han överger inte sin arvedel.
15 RÀttfÀrdighet skall Äter gÀlla i rÀtten,och alla rÀttsinniga skall hÄlla sig till den.
16 Vem stÄr upp för att försvara mig mot de onda?Vem hjÀlper mig mot ogÀrningsmÀnnen?
17 Om inte Herren vore min hjÀlpskulle min sjÀl snart bo i det tysta.
18 NÀr jag sade: "Min fot vacklar",dÄ var din nÄd mitt stöd, Herre.
19 NÀr jag hade mycket bekymmer i mitt hjÀrta,dÄ gladde din tröst min sjÀl.
20 Kan du ha gemenskap med orÀttfÀrdighetens domstol,dÀr de brukar vÄld i lagens namn,
21 dÀr de angriper den rÀttfÀrdigeoch fördömer oskyldigt blod?
22 Men Herren Àr för mig en borg,min Gud Àr min tillflykts klippa.
23 Han lÄter deras brott drabba dem sjÀlva,han förgör dem för deras ondskas skull,ja, Herren, vÄr Gud, skall förgöra dem.