1 Mina bröder, inte mÄnga bör bli lÀrare. Ni vet ju att vi skall fÄ en strÀngare dom.
2 Vi begÄr alla mÄnga fel. Om nÄgon inte felar i sitt tal, Àr han en fullkomlig man som ocksÄ kan tygla hela sin kropp.
3 NÀr vi lÀgger betsel i munnen pÄ en hÀst för att han skall lyda oss, styr vi ocksÄ hela hans kropp.
4 Se ocksĂ„ pĂ„ fartygen som Ă€r sĂ„ stora och drivs av hĂ„rda vindar. ĂndĂ„ styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder.
5 SÄ Àr ocksÄ tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. TÀnk pÄ hur en liten eld kan antÀnda en stor skog.
6 En sÄdan eld Àr tungan, en vÀrld av ondska bland vÄra lemmar. Den smutsar ner hela vÄr kropp och sÀtter tillvarons hjul i brand och Àr sjÀlv antÀnd av Gehenna.
7 Alla slags fyrfotadjur, fÄglar, krÀldjur och vattendjur lÄter sig tÀmjas och har blivit tÀmjda av mÀnniskan.
8 Men tungan kan ingen mÀnniska tÀmja, ostyrig och ond som den Àr och full av dödligt gift.
9 Med den vÀlsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi mÀnniskorna, som Àr skapade till Guds avbild.
10 FrÄn samma mun kommer vÀlsignelse och förbannelse. SÄ fÄr det inte vara, mina bröder.
11 Inte kan vÀl en kÀlla frÄn samma Äder ge bÄde sött och bittert vatten?
12 Mina bröder, inte kan vÀl ett fikontrÀd bÀra oliver eller en vinstock fikon? Inte heller kan en salt kÀlla ge sött vatten.
13 Ăr nĂ„gon bland er vis och förstĂ„ndig, dĂ„ skall han visa sina gĂ€rningar genom ett klokt och vĂ€nligt upptrĂ€dande.
14 Men bÀr ni pÄ bitter avund och stridslystnad i ert hjÀrta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen.
15 En sÄdan vishet kommer inte ovanifrÄn utan Àr jordisk, oandlig, ja, demonisk.
16 Ty dÀr avund och stridslystnad rÄder, dÀr rÄder ocksÄ oordning och allt som Àr ont.
17 Men visheten ovanifrÄn Àr först och frÀmst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhÀrtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig.
18 RÀttfÀrdighetens frukt sÄs i frid och ges Ät dem som skapar frid.